Det går så himla fort att vänja sig!
Igår när jag tog en promenad till min far tänkte jag, det är inte klokt. För en vecka sen idag var jag i Luleå och skrev tenta. Och idag vandrar jag i Örebro som om jag aldrig lämnat staden.
Fast sedan tänkte jag på att det troligen beror goda vänner. Man säger ju att med goda vänner fortsätter man där man senast slutat.
En annan sak som jag funderade på igår.
Jag och Jocke i Lule pratade någon dag vid matbordet för inte alls längesen om att media, samhälle och nyheter propagerar för hur vi ska leva våra liv och att vi "blir som bäst om vi tittar på tv när vi kommer hem en vardag".
Man vaknar, går till skolan/jobbet, går hem lagar mat, äter och kollar på tv.
Ju mer vi tittar på nyheter och sånt, ju mindre kommer vi lämna hemmet trygga vrå. Gå dit, gör så, gå inte ut efter mörkrets inbrott det kan vara farligt. Undvik dessa platser det kan vara farligt.
Risken för att något händer är inte alls stor, och att det som mest formar våra liv då är rädslan istället för erfarenheter.
btw. Åter till min tanke:
Om man inte skulle behöva sova, skulle "vardagsmänniskans" personlighet vara detsamma. Skulle vi fortfarande vara så faromedvetna och tv-beroende. Skulle vi då ens ha dessa vanor, jag menar massklumpen. eller skulle samhället vara mer fritt.
Känner att jag inte riktigt lyckades beskriva tanken. Iaf inte skriftligt... Bättre lycka nästa gång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar